Betydelsen av olika underlag och longering vid hältutredningar



Veterinär Tobias Wrangberg har skrivit en text om betydelsen av olika underlag och longering vid hältutredningar då vi ibland får frågor om vad de olika alternativen tillför i en utredning. Läs och lär här!


Hältutredningar består till stor del av ett detektivarbete där det gäller för veterinären att komma fram till vart smärtan som orsakar hältan har sitt ursprung. Den här texten ska fokusera på betydelsen av olika underlag vid en hältutredning samt hur hältorna påverkas av att hästarna går på volt.


Betydelsen av olika underlag
Att se hästen röra sig på olika underlag kan vara till stor hjälp för veterinären eftersom olika sorters hältor beter sig olika på olika underlag. Vid trav på hårt underlag till exempel försämras vissa hältor, framförallt de som härrör från hoven. Detta kan göra det lättare att se mycket lindriga hältor som kan vara svåra att uppfatta på ett mjukt underlag. På ett hårt underlag har man dessutom fördelen att man kan lyssna på hur hårt hästen sätter ner hovarna i underlaget. Hästarna blir försiktiga vid isättning av det smärtande benet vilket gör att det halta benet låter mindre jämfört med de friska benen som belastas med mer kraft.
På raka spår använder man sig ofta av olika betong- eller asfaltunderlag om man befinner sig på klinik eller hårdpackade grusvägar om man hältureder ute i fält. Det kan finnas behov av att se hästen röra sig på lika hårda underlag vid longering men man ska då vara försiktig så man inte övertolkar det man ser. För att parera för det hårda underlaget, framförallt om hästen uppfattar att det finns en risk att halka på det böjda spåret, så blir det naturligt för hästen att korta steglängden utan att det finns någon smärta inblandad. Det finns flera exempel på hästar som presterar bra i vardagen och på tävling som inte har ett felfritt rörelsemönster vid longering på de hårdaste underlagen. Det finns även hältor som försämras vid rörelse på mjuka underlag, det handlar då företrädesvis om mjukdelsskador så som senskador och gaffelbandsskador.


Vad händer på det böjda spåret?
Som komplement till rörelse på rakt spår vill man vid en hältutredning även se hästen röra sig på böjt spår då detta ändrar hur hästen belastar sina ben vilket kan göra att hältan blir mer eller mindre tydlig. När hästen travar på böjt spår får den naturligt ett asymmetriskt rörelsemönster eftersom det böjda spåret i sig självt är asymmetriskt. Denna voltasymmetri blir som tydligast bak då hästen tar mer vikt på sitt yttre bakben vilket syns genom att korset sjunker ner mer vid belastning av det yttre bakbenet jämfört med belastning av det inre bakbenet. Longering är väldigt användbart på hästar med dubbelsidiga problem, hästen kan då se halt ut på ett ben i ena varvet men att den sedan byter ben när man byter varv. Det böjda spåret påverkar även vilka mjukdelar och vilka delar av leder och skelett som hamnar under belastning så beroende på vart skadan sitter kan hältan antingen försämras eller förbättras om det halta benet hamnar som ytter- eller innerben. Man ska dock komma ihåg att även om det finns vissa tumregler så finns det undantag till allt, och huruvida hästen är mest halt när den har det halta benet som inner- eller ytterben är inga garantier för vart skadan sitter. Därutöver kan en och samma häst ha flera olika problem, vilket innebär att den hältan eller de hältorna man ser är en sammanvägning av smärta från flera olika delar vilket ytterligare påverkar rörelsemönstret.


Ska man generalisera kan man säga att om skadan sitter på benets insida försämras ofta hältan när benet hamnar som ytterben. Detta då vikten läggs inåt i volten när hästen longeras och mer tyngd då hamnar på insidan av det yttre benparet. Detta är exempelvis sant för vissa hältor som härrör från knäna (i vardagligt tal kallat för ”bakknä”). Knäna består av tre ledavdelningar och vid knäproblem är det vanligast att problemen sitter i den innersta av dessa avdelningar, den så kallade mediala femur-tibialleden. Mediala femur-tibialleden hamnar under som mest belastning när hästen har benet som ytterben, därav kan hältor med sitt ursprung i detta område bli sämre när de hamnar som ytterben på volt, även om detta som sagt inte gäller för alla.


Hältor som härrör från hoven beter sig olika på volt beroende på i vilken del av hoven skadan sitter. I vissa fall är de sämre som innerben men de kan även vara sämre som ytterben. Hästar med kotledsproblem uppvisar ofta en kraftigare hälta som innerben men det beror återigen på vart i kotleden problemet sitter. Skador på böjsenorna och de nedre delarna av gaffelbanden blir ofta sämre som innerben medan skador på de övre delarna av gaffelbandet och den övre gaffelbandsinfästningen ofta blir sämre som ytterben. Problem i carpus (ofta felaktigt kallat framknä i vardagligt tal, carpus är motsvarigheten till människans handled) blir oftast tydligare när det drabbade frambenet hamnar som ytterben.
Utöver ovanstående ska man vid rörelse på volt ta hänsyn till steglängden. Hältor kan vara antingen belastningshältor eller påskjutshältor alternativt en kombination av båda. De hältor som försämrar påskjutet gör att steglängden blir kortare eftersom benet inte förs framåt lika långt. På volt får ytterbenet en längre framförandefas jämfört med innerbenet eftersom voltspåret blir längre för det yttre benparet. Detta innebär att påskjutshältor som ger en smärtorsakad förkortning av steglängden kan bli tydligare när det drabbade benet hamnar som ytterben.


Som det framgår av denna text är det svårt att fastslå några gyllene regler eftersom hästar är levande varelser och kan bete sig på lite olika sätt men allt ovanstående är sådant som man har i åtanke när man påbörjar en hältutredning. Man har i princip aldrig en färdig diagnos efter den första rörelsekollen men hästens rörelser på olika underlag samt på rakt respektive böjt spår bidrar med viktiga pusselbitar som tillsammans med böjproven avgör hur man väljer att gå vidare med sin utredning i jakten på rätt diagnos.


Källor:
- Diagnosis and Management of Lameness in the Horse, Ross & Dyson

- Head and Pelvic Movement Asymmetry During Lungeing in Horses with Symmetrical Movement on the Straight, Rhodin, M., Roepstorff, L., French, A., Keegan, K.G., Pfau, T., Egenvall, A., 2016.



Skriven av: Silje Kynningröd
Datum: 2018-10-15 12:13


Visa nyhetsarkiv →